Simulering övar samordnad vårdplanering när ”Esther” skrivs ut från sjukhus

Personer sitter runt ett bord
Vad behöver Esther för vård och omsorg? Runt bordet sitter vårdsamordnare, sjuksköterska, arbetsterapeut och biståndshandläggare och ska tillsammans komma fram till vilka insatser som ”Esther-patienten” Patrik (med ryggen mot kameran) behöver, var och när. Flera observatörer följer hur denna simuleringsövning fungerar. Foto: Mikael Bergström
Personer sitter runt ett bordEn person står och prataren person står och pratar

Vilka insatser behöver patienten ”Esther” efter utskrivning från sjukhus, av vem och när? Denna samordnade vårdplanering testade en pilotgrupp på i form av simulering tillsammans med patient av ”Första mötet med Esther”.

Runt bordet på Metodikum på Höglandssjukhuset finns vårdsamordnare från vårdcentral, sjuksköterskor från slutenvården, arbetsterapeut från sjukvården och kommunen samt kommunal biståndshandläggare.

På britsen intill sitter ”Esther-patienten” Patrik Blomqvist, till vardags patientstödjare med lång egen patienterfarenhet.

Sömlöst samarbete

 

Det handlar om att träna arbetssätt och förhållningssätt för att skapa trygghet för patienten i samband med in- och utskrivning från sjukhus, utifrån den nya lagen om samverkan vid utskrivning från slutenvården som trädde i kraft 1 januari 2018. Den har lett till nya arbetssätt för slutenvården, primärvården och den kommunala hälso- och sjukvården samt omsorgen i hur samarbetet ska fungera för att bli så bra och sömlöst som möjligt inför hemgång och när patienten kommer hem från sjukhusvård.

Här ingår moment som inskrivningsmeddelande, bedömning av vårdtid, utskrivningsmeddelande, vårdsamordnare i primärvården som ska hålla ihop arbetet och vårdplanering som helst ska ske i patientens hem.

Lagen har föregåtts av pilottester på Höglandet hösten 2017 och workshops för berörd personal och fortsätter nu med utbildningsinsatser.

”Träna de mjuka värdena”

– Vi har nu fått i uppdrag att ta fram ett utbildningskoncept för att träna de mjuka värdena i vården. Därför är målet att se om simulering är en utbildningsmetod som fungerar i vårdplaneringsprocessen och när vi gör SIP, samordnad individuell plan, säger Maria Johansson, utvecklingsledare från Qulturum som tillsammans med kollegan Marcus Lidin håller i detta EstherSimLab.

Utveckla lärmodell

Tanken är att forma en utbildningsmetod som ska medarbetarna kunskap om den nya processen:

– Med hjälp av simulering i team, som ett pedagogiskt ”verktyg”, kan vi träna oss i  så kallad ”nontechnical skills” i Esthers vård, som till exempel kommunikation, delaktighet och personcentrerat förhållningssätt. Det är en lärmodell som stödjer ”det går inte att tänka eller prata sig in i ett nytt agerande – man behöver agera sig in i ett nytt tänkande”, säger Maria Johansson.

Deltagarna har sina vanliga ordinarie yrkesroller, och ska genom samtalet med patienten Patrik forma den optimala insatsen för honom.

Det handlar om att skapa en vardag med tillit mellan patient och sjukvård, och bygga ihop de olika delarna till en skarvlös insats, förklarar Anette Nilsson, utvecklingsstrateg i Region Jönköpings län.

”Vad är viktigt för dig?”

– Hur får vi till samverkan där vi alltid utgår från ”vad är viktigt för dig?” och tillsammans får ihop en kedja av vård och omsorg, säger hon.

Här tror hon att det behövs ett komplement till övrigt lärande, för att bli medveten om risker och styrkor, och för att få förståelse för hur steget före och efter ser ut.

– Därför är det så spännande att testa detta EstherSimLab. Det är när vi gör och visualiserar hela kedjan som vi får chans att se hur de olika delarna bygger helheten, förklarar hon.

Efter en genomgång av de i huvudsak positiva erfarenheterna kring engagemang och rutiner från pilottesterna på Höglandet, och en föreläsning om teamets betydelse, kunde teamövningen starta.

Foten blev infekterad

– Jag är mitt i livet. Har varit diabetiker i över 30 år, njursjuk och gått i dialys under fem år. För sex år sedan blev jag transplanterad. Jag fick skavsår på foten, tre tår och hälen. Foten blev infekterad – var inte alls bra. Blev inlagd på infektionskliniken, där jag är nu.

För gruppen handlade det nu om att diskutera Patriks situation och behov när det så småningom är dags för utskrivning igen, och inte minst de olika yrkesrollernas ansvar och samarbete.

Via inskrivningsmeddelande får alla berörda veta att Patrik blivit inlagd. Frågorna inför utskrivningen är många. Ska såret på foten läggas om på vårdcentral eller av hemsjukvården? Behöver Patrik någon hjälp hemma? Eventuella hjälpmedel?

Vårdplanering i hemmet

Infektionen i foten är allvarlig. Men efter tre veckors vård och intensiv behandling med antibiotika kan Patrik komma hem igen. I nästa steg är det dags för vårdplanering i hemmet, där representanter för hälso- och sjukvården och omsorgen kommer hem och gör en SIP. På plats kan de se vilka gånghjälpmedel som passar bäst för Patrik när han ska röra sig hemma, om han klarar att ta sig till vårdcentral, handla mat och liknande.

För teamet var det egentligen en vanlig dag på jobbet, men samtidigt en praktisk simulering där frågor om samarbete och ansvar och bedömning av vård och insatser blev väldigt tydligt.

Tydliga lärdomar

Reflektionerna efteråt visade på flera lärdomar. Det handlar bland annat om nyttan med att göra en SIP i hemmet, vilket gör bedömningen lättare och förändrar maktbalansen mellan patienten och vårdgivarna. Det visade också hur viktig kommunikationen är för att skapa trygghet för patienten, och hur värdefullt det är att vårdcentralens vårdsamordnare tar kommandot i vårdplaneringen.

Anna Wetterholt, arbetsterapeut på rehabiliteringscentrum, kirurgisk vård, var en av deltagarna:

– Jag upplevde övningen som nyttig och bra. Även om det inte blev riktigt som i verkligheten, är det bra att höra varandras uppfattning om hur processen fungerar. Det är viktigt att tänka på vad andra gör, och vad jag kan underlätta för dem. Vi kan alltid bli bättre på inte minst kommunikation och samverkan.

MIKAEL BERGSTRÖM